Cykling

År 1818 skrev Konst och NyhetsMagasin för Medborgare af alla Klasser om en ”draisine”, på vilken ”framhjulet kan vridas åt hwilken sida man vill, för att gifva Draisinen den direktion man behagar”. Fordonet kunde komma upp i tio kilometer i timmen, och var enligt texten bara användbart på ”banade” vägar. Sedan dess har mycket hänt på cykelfronten, inte minst vad gäller cykling i terräng. De idag vanligaste formerna av cykling, förutom vanlig brukscykling, är följande:

Landsvägscykling

Den mest klassiska formen av cykelsport, förknippad med namn som Fausto Coppi, de fyra Fåglum-bröderna och Eddy Merckx. Tävlingar finns i disciplinerna linje, tempo, partempo, lagtempo och stafett. Under längre etapplopp, som de klassiska Tour de France och Giro d’Italia, adderas tiderna från varje etapp och den som har lägst sammanlagd tid vinner.

Touring

Touring är det svengelska namnet på vad som även kallas långfärdscykling, och är kanske främst förknippat med cykelsemestrande. Cyklarna är robusta och stabila, byggda för att kunna lastas med väskor. De är ofta även anpassade för att vara lätta att serva med vanligt förekommande reservdelar, vilket kan komma väl till pass vid längre färder.

Mountainbike

Få människor är nog så förknippade med en form av cykling som Gary Fisher är med mountainbike. Han var en av de första som på 1970-talet tog sig ner för kaliforniska berg på en ombyggd ”gubbcykel”. Det skulle dock dröja nästan 20 år innan sporten blev populär, och den introducerades som olympisk sport vid OS i Atlanta 1996.
Cyklarna har dämpning bak eller fram, eller både bak och fram. Det finns även cyklar som saknar dämpning. Sporten går ut för att ta sig fram i svår terräng på en specialtillverkad cykel, en så kallade mountainbike. Det finns även downhill varianter som går ut på att ta sig ner för ett berg eller en kulle med hård terräng så snabbt som möjligt, helst hel och välbehållen!

Cross

Cyclocross kan sägas vara en hybrid mellan landsvägscykling och mountainbike. Den utvecklades på kontinenten som ett sätt att förlänga säsongen och göra vinterträningen effektivare. Cyklarna liknar de som används vid landsvägscykling men är mer anpassade för terrängkörning, med grövre däck och mer upprätt sittställning.